Ovanliga vårtor

Vårtor orsakas av ett virus som kallas HPV-virus. Enligt uppgifter från flera källor som innehåller information om vårtor och liknade hudåkommor så finns viruset i ett hundratal varianter eller stammar som de även kallas. Varje variant är särskilt anpassat att infektera ett specifikt område på kroppen och hudtuslagen infektionen ger upphov till varierar i utseende. De vanligaste sorterna är HV-stammarna som orsakar vanliga vårtor och plantarvårtor(fotvårtor). Alla vårtor smittas via kontakt med viruset. Den vanliga vårtan ser ut som en rund, kupolliknande formation vars yta kan vara skrovlig eller slät. Den vanliga vårtan får man främst på fingrar, tår och knän. Fotvårtor finns oftast på undersidan av foten och de är ofta platta. Det är vanligt att det utvecklas en vit eller gulaktig förhårdnad på vårtan.

Ett par av de mer ovanliga vårtorna är platta vårtor, trådvårtor, nagelvårtor(periungual vårtor) samt genitala vårtor. De orsakas av lite ovanligare HPV-stammar och skiljer sig en hel del i utseendet jämfört med den vanliga vårtan.

Platta vårtor är oftast små och kan förekomma i stort antal. Storleksmässigt är de lika stora som en ärta eller mindre och formen påminner om en liten kula. Formen varierar, de kan vara runda eller avlånga. De kan vara hudfärgade eller vara aningen mörkare än den omgivande huden. Om man får platta vårtor utvecklas de oftast på händerna. Andra kroppsdelar där de kan utvecklas är i ansiktet eller på benen. I sällsynta fall kan de förekomma på andra delar av kroppen.

Trådvårtor ser ut som avlånga stjälkar som sticker ut från den omgivande huden. De är ofta små och kan ibland ha ett utseende som påminner om fibrom(hudflikar). De är oftast hudfärgade eller något mörkare än den omgivande huden. Trådvårtor utvecklas främst i ansiktet och är väldigt sällsynta på andra delar av kroppen.

Nagelvårtor kallas även periungual vårtor och har ett utseende som avviker från andra sorters vårtor. Vårtorna är ofta platta och ser ofta ut som en skrovlig beläggning på, runt eller under naglarna. Den skrovliga massan kan var lätt upphöjd och kan toppar och gropar. Nagelvårtor är ofta vita eller gulaktiga. Denna vårtsort är inte särskilt vanlig och har ett utseende som kan misstas med nagelsvamp. Nagelvårtor svarar särskilt dåligt på behandling och det kan dröja ganska länge innan de försvinner.

Genitala vårtor brukar räknas som en könssjukdom med det är helt enkelt en HPV-infektion av en virusstam som är anpassad att infektera underlivet och området runt könsorganen. Den sprids via hudkontakt och anses vara mer smittsam än andra HPV-infektioner. Den är också relativt seglivad vilket kan innebära det ta lång tid innan den försvinner. Vårtorna är oftast små och hudfärgade men kan även ha rödaktig eller något mörkare ton än den omgivande huden. Ett vanligt sätt att beskriva utseendet är att de ser ut som små knottror. De kan variera i antal men kan växa till ett stort antal.

Så behandlar du munsår

Munsår eller blåsor på inne i munnen eller på läppen är i de flesta fall ett känntecken på ett utbrott av munherpes. Munherpes orsakas av ett virus som förkortas HSV och finns i två huvidsakliga sorter, HSV-1 och HSV-2. HSV-1 är den sort som angriper läppar och munnen. HSV-2 är den lite allvarligare varianten som angriper underliv och könsorgan som kallas för könsherpes. Enligt information från bland annat 177.se, umo.se, munherpes.com samt netdoktor är munherpes smittsamt men harmlös virusinfektion. Efter smitta är det immunsystemet som håller viruset i schack och de flesta som är smittade får mycket sällan utbrott i form av sår eller blåsor på läppar och mun eller inuti munnen. Det är främst när viruset lyckas lura immunförsvaret eller kroppens allmäntillstånd gör så att immunförsvaret är svagare än normalt utbrott sker. I allmänhet är munherpes en kosmetisk störande men ofarlig virusinfektion. Viruset stannar i kroppen efter smitta och finns kvar resten av livet.

Herpes kan leda till andra infektioner

En väldigt sällsynt men besvärlig komplikation som munherpes kan leda till är ögoninfektioner. Infektionerna kan ge smärtsamma symtom. Detta är dock relativt lätt att undvika. Det räcker med att undvika röra ögonen med fingrar när du har ett pågående herpesutbrott. Om du har skador som sår eller sprickor sprids smitta lättare och då bör du vara extra försiktig. Bra förebygande åtgärder för att förhindra spridning av smittan är att alltid tvätta händerna noggrant om du har sår eller blåsor, rör på ansiktet så lite som möjligt samt se särskilt till att undvika röra ögonen. Virusinfektionen kan även sprida sig till kinder och näsa via beröring från fingrar, men detta är extremt ovanligt. Herpesvirus kan orsaka smärtsamma infektioner i ögonen. Undvik att röra ögonen med fingrarna när du har ett utbrott. Tänk även på att herpes smittar lättare om det finns skador. Tvätta alltid händerna noga om du har munsår och blåsor, försök att röra resten av ansiktet så lite det går samt undvik särskilt att röra vid ögonen. Viruset kan om du har otur sprida sig till kinder och näsa via fingrarna. Om viruset infekterar näsa och kinder kan det orsaka skador och ärrbildning.

Herpes är mycket utbrett
Munherpes är extremt vanligt, en vanlig uppskattning är att det är lika vanligt som förkylning. Ungefär 80% av befolkningen bär på viruset. Majoriteten är symtomfria, bara 20% av de som bär på viruset visar symtom som kan variera från mer eller mindre påtagliga. Den främsta anledningen till att smittas är kyssar eller pussar. Många smittas redan i småbarnsåldern i samband med den nära kontakten mellan mor och barn, resten brukar smittas i samband med tonåren. Det är en tolkningsfråga om det behövs behandling. Eftersom man inte kan bota munherpes är behandlingens främsta syfte att ta bort utbrotten. Kroppen brukar själv utan behandling bekämpa utbrotten och det är sällsynt att immunförsvaret misslyckas med sin uppgift, men det kan ta tid. Särskilt allvarligare utbrott kan ta lite längre tid att läka ut. Behandling med exempelvis antivirala läkemedel hjälper kroppen och utbrotten åtgärdas extremt snabbt och effektivt med medicin. Behandlingarna är säkra och skonsamma mot kroppen, så det finns ingen anledning att undvika läkemedlen på grund av oro för säkerhet.